Med trötta ögon men med ett piggt huvud fullproppat med inspiration till blomsterarrangemang och bordsdukning inför påsk har jag svårt att gå ner i varv. Så jag skriver till er istället för att lugna ner mig.
Jag har nu gått min första vecka som studerande florist. Hur har det då varit? Jo det har varit helt fantastiskt! Över förväntan. Mitt huvud snurrar av nya beslut och allt känns så rätt. Dagarna på skolan går något så fruktansvärt snabbt. Och helt ärligt så skrämmer detta mig. Vi har det väldigt trevligt, mysigt ihop alla vi tjejer. Vårt "klassrum" är i källaren. På morgonen möts man av en öppen dörr och den andra stängd. Sen går man ner för trappen. Dörrarna är detsamma som till en gammal jordkällare. När man kommer innanför de andra dörrarna möts du av vita, putsade, knotiga väggar. Och på vissa ställen ser du teglet igenom. Det finns tre runda massiva och rustika bord som vi har våra platser vid. I taket och vid väggar är det gamla takbjälkar. Det finns en fikahörna där vi fixar vår lunch samt fika. Porslinet tar vi från ett vitt, gammalt, lantligt skåp som passar in i miljön. Vårt matbord har vita stolar och bord men bordsskivan mörkt trä. Ovanför vårt huvud hänger en kristallkrona. På bordet är det gigantiska blockljus som vi tänder och småvaser med små söta snittblommor från kungsängslilja och ranunkel. När jag jobbar nu med mitt material, mitt levande material känner jag mig dessutom så levande. Jag känner hur mitt huvud försvinner bort till en värld där jag inte hör någon trots det pratas omkring mig, en värld där klockan inte har någon visare, en värld där man inte känner någon hunger. Det är en värld som får mitt hjärta att slå lite extra och lite längre. Jag har aldrig känt mig mer duglig och värdefull som jag gör nu.
Min värld.
Till en början har jag velat ha floristutbildning i grunden och tänkt att en trädgårdsmästareutbildning skulle vänta på mig flera år framöver. Nu efter alla öppnade sinnen så har jag tänkt om. Trädgårdsintresset består och likaså växtkunskapen men nackdelarna är fler för att jobba med det och livet är för kort. Istället (som jag brukar ha) flera bollar i luften så ska jag nu satsa 200% för floristyrket. För en gångs skull så tror jag på mig själv inom något och jag har hur mycket som helst att ge.
Jag ska bli en av Sölvesborgs bästa florister.
(För er som inte vet så läser jag på Ingvar Strands blomsterskola i Malmö)
Ibland undrar jag om någon av er någonsin ändrat bana i livet mot det bättre? har ni/vill ni något men stannar kvar för trygghetens skull? Det tror jag de flesta människor gör. Jag känner mig oerhört stark, glad för att jag verkligen har offrat bronset för att vinna guldet så att säga. Vi lever bara en gång och det är endast du själv som väljer hur ditt liv ska bli. Ingen annan bär det ansvaret. Du bygger upp ditt liv så som du vill det ska se ut!
Jag vill att ni ska tänka extra mycket på detta...
- Lycka är vad du gör -
- Ditt liv är summan av dina val du gjort i livet -
..........Att våga är att förlora fotfästet en stund
...att inte våga är att förlora sig själv!
Ha det bäst kära ni!
K R A M
/Jennie
Kommentera