God kväll! Hur har er söndag varit? Min söndag är extra trist för att André har åkt nu ikväll.  Kvällen blev minst sagt ångestladdad. Och det tröstade jag med att kolla på lite familjekort ensam i soffan. Då känns allt genast mycket bättre. Dessutom har vi mycket roligt som väntar framöver. Med våren så vaknar allt till liv. Även vi.
 
Jag har lovat er att visa lite från vår första utlandssemester och jag kommer dela in den i tre delar. Eftersom det blev en speciell sommar detta året för vi fick en överraskning som egentligen inte var planerad. Åtminstone inte det året. Min älskade lilla Ragnar ville komma till världen. Så vi avbokade hela sommarens planer och bestämde oss för utlandssemester istället. Ali bey i Manavgat, here we come!
 
Hela resan från start så var alla väldigt glada och förväntansfulla. Detta var ju FÖRSTA gången hela familjen reser tillsammans. Och det är SÅ KUL♥
 
 
Ludde ville så gärna se flygplanen, för det var det om lockade mest. Att flyga för första gången i sitt liv.
 
 
Vi kunde inte klaga. Barnen märkte man inte av. De tyckte allt var så roligt, trots att man fick stå i kö för incheckning på planet.
 
 
 
 
 
Ja nu börjar resan kan man säga hehe. Glada och lyckliga som viv var så skulle vi självklart hinna me en fika/äta lite me för extra avkoppling vad som skulle komma härnäst. Ludde skulle självklart ha hamburgartallrik( som då inte var färdig utan den fick vi vänta med) som kostade 179 spänn. André går och kollar en sista gång så allt är ok, meeenn. "Jennie!! vi måste kubba, planet går snart!" Vi trodde nämligen vi gjort sista passkontrollen men det var visst den sista som dom påminde om(som vi inte hade gjort). Med en tugga från burgaren, räkor som tumlades runt i munnen blev vår nu "avkopplade" fikapaus ett maraton på flygplatsen.
 
 
 
(André är så taskig och smygfotar alltid när jag äter. Här dessutom gravtjockis)
 
Som ni ser så hann vi! Och vi var sist på. Men denna rusningen tyckte Ludde var rolig. Han konkade på sin väska alldeles själv och var alldeles upprymd. Det var jag och André me, men kanske inte på det sättet.
Här sitter nu en lycklig, förväntansfull kille som längtat efter att få flyga på riktigt!
 
 
Mot Turkiet!
 
 
K R A M

Kommentera

Publiceras ej